Riskreducering för pensioner med bestämda förmåner (defined benefits, DB): Balansera finansiering, kostnader och risk 

February 1, 2023

Att bedöma och hantera risker har alltid varit en utmaning för leverantörer av pensionsplaner med bestämda förmåner (B):, oavsett om det gäller avkastning på investerat kapital, medlemmars livslängd eller arbetsgivarens ”utbetalningsförmåga”. Även om det ultimata målet med pensioner med bestämda förmåner är att säkra samtliga planmedlemmars förmåner, finns det en rad faktorer, inklusive volatilitet på globala investeringsmarknader, ökad förväntad livslängd bland planmedlemmar och konjunkturmässiga förändringar i arbetsgivares finansieringspositioner, som kan ha en djupgående inverkan på omfattningen av den risk som förvaltare av pensionsplaner med bestämda förmåner ställs inför.

Under de senaste åren har antalet innovativa lösningar ökat avsevärt, vilket gör det möjligt inte bara att identifiera risker i samband med pensioner med bestämda förmåner och bedöma omfattningen av sådana risker, utan också att vidta åtgärder för att hantera och eliminera dem, vilket stärker den långsiktiga säkerheten för medlemmarnas förmåner.  

Branschinnovation har kompletterats med alltmer riskorienterade utvecklingar i lagstiftningen, då europeiska pensionsplaner enligt direktivet om tjänstepensionsinstitut nu måste ha en särskild riskhanteringsfunktion som fungerar som en ”andra försvarslinje” för att komplettera den dagliga förvaltnings- och styrningsverksamheten. 

Huvudsyftet med en pensionsplan med bestämda förmåner är att säkerställa att alla medlemmars förmåner betalas ut i sin helhet och i tid. För leverantörer av pensioner med bestämda förmåner är därför den allvarligaste risken att misslyckas med att uppnå detta mål, och riskhanteringen för sådana planer har handlat om att balansera mellan risken för misslyckande mot begränsningar i fråga om ekonomisk överkomlighet samt övergripande ekonomisk förvaltning.

Förr i tiden betraktades inte risken för misslyckande som ett betydande problem för de flesta planer med bestämda förmåner. Finansieringsnivåerna var i allmänhet sunda, arbetsgivares utbetalningsförmåga var stark, redovisnings- och finansieringsstandarder gav flexibilitet och skulder baserade på aktuariella antaganden var relativt ”överkomliga”.

Sedan 1990-talet har flera faktorer säkerställt en högre profil för pensionsrelaterade risker. Ökningar i förväntad livslängd förlängde pensionsskulders längd avsevärt, medan finansieringsvolatilitet, föränderliga redovisningsstandarder, arbetsgivares insolvens och utvecklingar i lagstiftningen bidrog alltsammans till att riskreduceringsalternativ ställdes i allt högre grad i fokus. 

Införandet av avgiftsbestämda alternativ i stället för planer med bestämda förmåner hjälpte till att minska de kortsiktiga kostnaderna för många arbetsgivare, men knappast till att ta itu med den långsiktiga ansvarsrisken för planer med bestämda förmåner som höll på att mogna, varvid antalet med färre bidragande medlemmar minskade samtidigt som medlemmarna i allt högre grad fick nytta av sitt medlemskap endast efter att ha gått i pension. Beständigt låga räntor uppblåste skuldvärderingarna och förlängde tidsperioden under vilken krav på underskottsbidrag och finansieringsvolatilitet har utmanat planens intressenter.  

I allt högre grad bedöms de kombinerade riskerna som pensionsplaner med bestämda förmåner ställs inför ur ett mer holistiskt perspektiv, med hänsyn till risker rörande finansiering, investeringar och sponsorers utbetalningsförmåga. Med tanke på det oförutsägbara politiska och ekonomiska klimatet där dagens planer med bestämda förmåner fungerar så är holistisk riskhantering viktigare än någonsin för att kunna agera snabbt i syfte att identifiera, hantera och eliminera risker i samband med planer samt säkra medlemmars förmåner.

Med tanke på de många risker som de står inför har målet för leverantörer av pensionsplaner med bestämda förmåner i allt högre grad blivit att identifiera – och arbeta för – ett tydligt resultat eller slutmål för att med hjälp av de tillgängliga alternativen för riskreducering begränsa omfattningen av möjliga resultat vid framsteg mot detta slutmål. Men möjligheten att begränsa denna omfattning kan ibland vara liten, antingen på grund av praktiska eller ekonomiska skäl eller på grund av medlemmars förväntningar, så det är ytterst viktigt att uppnå balans. 

I strävan att minska finansieringsvolatiliteten använder till exempel allt fler planer med bestämda förmåner strategier för så kallade LDI:er (Liability Driven Investments), där tillgångar allokeras till obligationer eller andra skuldsäkringsinvesteringar som tar itu med inflations- eller ränterisker, i stället för investeringar enbart i tillväxt. För vissa planer har man infört strategier för kassaflödesmatchning som gör det möjligt att matcha förmånsbetalningar till högkvalitativa och ibland mindre flytande investeringar som fördelar förutsägbara inkomster, varigenom man slipper tvångsförsäljning av tillgångar vid tider av marknadsvolatilitet.

Förmodligen har den viktigaste risken som planer med bestämda förmåner ställts inför under de senaste åren varit livslängdsrisken: pensionsförmåner betalas ut under längre perioder än förväntat. En relativt ny innovation på detta område är livslängdssäkring – ett alternativ som minskar livslängdsrisken samtidigt som den aktuella planen med bestämda förmåner kan upprätthålla den investeringsflexibilitet som behövs för att alltjämt överbrygga eventuella finansieringsluckor.

Ett äldre etablerat alternativ är så kallad livränta, även känd som buy-in eller buy-out. Detta är en transaktion mellan förvaltaren och en försäkringsgivare genom vilken försäkringsgivaren, i utbyte mot en enda premiebetalning, åtar sig att tillgodose skulderna för en överenskommen andel av planmedlemmarna, vilket säkerställer att dessa medlemmars förmåner fortsätter att betalas i tid och i sin helhet. Detta angreppssätt har blivit alltmer populärt under det senaste decenniet, ofta med stöd av kortfristig finansiering från sponsorer som drar nytta av lägre balansrisk. I allt högre grad har billigare alternativ till buy-outs blivit tillgängliga men utan stöd av försäkringsreglering krävs särskild försiktighet när man bedömer deras ändamålsenlighet.

Riskreducering kan också innebära att enskilda medlemmar i en plan med bestämda förmåner delar på risken, särskilt de som snart går i pension samt i utbyte mot incitament. Dessa kan omfatta:

Varje plan med bestämda förmåner är annorlunda och det finns ingen universallösning. Variationer i finansieringsposition, utbetalningsförmåga, storlek och medlemsdemografi kan alltsammans påverka ens strategi för eliminering av olönsam risk i samband med en viss plan. Men varje plan bör ta hänsyn till ett antal centrala överväganden när det gäller att fatta beslut om dess strategi för riskreducering:

Oavsett vilken riskreduceringsstrategi man väljer i samband med en viss plan med bestämda förmåner så är det första viktiga steget att förstå riskerna ur ett helhetsperspektiv. Med en tydlig uppfattning om arten och omfattningen av de risker som man står inför, med stöd av ett överenskommet slutresultat eller mål, kan man välja mellan ett brett och ständigt utvecklande utbud av riskreduceringslösningar för planer med bestämda förmåner för att säkerställa effektiv riskhantering och i slutändan för att säkerställa att medlemmarnas förmåner betalas i sin helhet och i tid. För de flesta handlar det inte om att implementera en effektiv riskreduceringsstrategi, utan när man gör det.

Våra pensionsriskkonsulter kan hjälpa dig att identifiera dina risker och införa en strategi. Detta kan omfatta planering av slutmål, integrering av riskhantering med finansieringsförbättring så att överkomliga riskreducerande ”glidvägar” implementeras, LDI:er, portföljkonstruktion, risköverföring och strategier för intressenters engagemang.