Överväganden om inflationsskydd 

Till följd av att penningpolitiken varit mer ackommoderande än någonsin under pandemin, ökar inflationen nu snabbt och extremt, vilket ytterligare förvärras av stigande energi- och livsmedelskostnader, längre perioder av störningar i leveranskedjan och stora geopolitiska händelser. Utöver dessa mycket kortsiktiga drivkrafter anser vi att den långsiktiga inflationsrisken har ökat på grund av ett antal strukturella skäl som beskrivs nedan.                        

Portföljen måste vara uppbyggd på ett sätt som avspeglar den ökade inflationsrisken. Traditionella portföljer, som domineras av aktier och obligationer, har presterat exceptionellt väl i den gynnsamma miljön av tillväxt i minskande inflationstakt och negativa korrelationer mellan aktier och obligationer under det senaste decenniet. Men i en miljö med allt högre och mer volatil inflation kan sådana portföljer drabbas om de inte är proaktivt beredda på olika inflationsscenarier. 

Strukturellt högre inflation påverkar också portföljkonstruktioner utöver att bara skydda portföljer mot de direkta konsekvenserna av inflation.  

Portföljdiversifieringen stöddes av den typiskt negativa korrelationen mellan aktier och räntebärande tillgångar vid desinflation, särskilt vid stora stresshändelser, när det behövdes mest. Varför blev det så? Eftersom inflationen var strukturellt låg och konjunkturmässig så förknippades den stigande inflationen med ekonomisk tillväxt som gynnade aktier och skadade statsobligationer på grund av att centralbanker skärpte penningpolitiken i förebyggande syfte och vice versa. Så när en del av portföljen gick upp, gick den andra delen ner.

Men i en miljö där inflationen är strukturellt hög förknippas den stigande inflationen och den monetära åtstramningen inte nödvändigtvis med ekonomisk tillväxt längre, så både aktier och obligationer drabbas samtidigt. Portföljer blir svårare att diversifiera vilket ökar komplexiteten för portföljkonstruktion. De som ansvarar för allokering av tillgångar måste arbeta mycket hårdare för att bygga in skydd mot nedgång i portföljer.

Även om vissa portföljer använder inflationsskydd genom att investera i inflationskopplade obligationer, som också medför begränsningar, är det få portföljer som verkar vara fullständigt säkrade mot en större mängd inflationsscenarier som vi nu kan hamna i.

Scenarioanalys är särskilt användbar vid sådana tillfällen, när sannolikheten för ett skifte – närmare bestämt en övergång till en högre inflationsregim – har ökat. Historien har visat oss hur ofta ekonomin skiftat mellan sekulär inflation och desinflation.

Detta har informerat vårt beslut att låta framtida inflationsregimer skilja sig väsentligt från de senaste fyra decennierna, även om en återgång till en gynnsam desinflationsmiljö också är en möjlighet.

Figur 3 tar upp olika scenarier för hur ekonomier och marknader kan bete sig under olika förhållanden. Dessa är framåtblickande bedömningar på tre års sikt. De spänner över inflations- och desinflationsförhållanden, kostnads- respektive efterfrågedriven inflation samt stark och svag tillväxt, varvid man även väger in centralbankers och regeringars inflytande.

Vår rapport om hur man genom att bygga upp robusta portföljer skyddar sig mot inflation ger mer detaljerad information om hur vi förväntar oss att olika strategier kommer att prestera i dessa olika scenarier på tre års sikt.

Det finns ingen enhetlig strategi som ger optimalt skydd mot alla dessa inflationsscenarier, vilket innebär att det krävs en diversifierad blandning av tillgångsklasser och strategier för att ge portföljer ett brett inflationsskydd.

De mest sofistikerade, institutionella portföljerna innehåller redan tillgångar som skyddar mot tillväxtorienterade och/eller långsiktiga inflationsscenarier i samband med exempelvis infrastruktur eller fastigheter, som de kan komplettera med råvaruorienterade strategier. I andra inflationsscenarier, särskilt stagflation, är de flesta portföljer sårbara. Här kan råvaruorienterade strategier och guld visa sig vara värdefulla tillägg till portföljer.

I scenarier där inflationen åtgärdas genom en aggressiv ränterespons som den man upplevt under 2022 utsätts portföljer för varaktighetsrisk. Sådana scenarier är i första hand en påminnelse om att återkomma till traditionella skydd mot nedgång, men de lyfter också fram den potentiella fördel som portföljer kan dra av räntebärande tillgångar med rörlig ränta.

I slutändan kommer blandningen av tillgångar som är lämplig för en viss investerare att bero på en rad olika faktorer, däribland investerarens befintliga tillgångsmix och tidshorisont, under vilka scenarier portföljen är mest sårbar och andra investerarspecifika begränsningar såsom känslighet för klimatomställningsrisker och miljö, socialt ansvar och styrning (environmental, social, and governance, ESG)-hänsynstaganden. 

• Vilka inflationskänsliga tillgångar finns redan i portföljen, såsom aktier och realtillgångar?
• Under vilken tidsperiod ger dessa inflationskänsliga tillgångar skydd?
• I vilket ekonomiskt scenario är portföljen mest sårbar?
• Vilken typ av inflationsskydd som behövs, d.v.s. allmänna CPI:er eller specifika typer (utbildning, sjukvård)?
• Likviditetsbudgeten och dess inverkan på möjligheten att investera i privata tillgångar med längre inlåsningsperioder?
• Styrningsbudgeten och därmed toleransen för komplexitet samt övervakning av strategier?
• Betydelsen av miljö, sociala frågor och styrning (ESG) och icke-finansiella överväganden?