Sätt handling bakom orden om nettonollutsläpp 

Många tillgångsägare runtom i världen sätter långsiktiga mål om att uppnå nettonollutsläpp och att gradvis dekarbonisera sina portföljer under de närmaste årtiondena, och företagen de investerar i följer efter.

Men välmenande tillgångsägare bör undvika att fokusera alltför mycket på att bara uppnå kvantitativa mål och därmed riskera att försumma den komplexa väv av överväganden som de olika uppsättningar av mätvärden tycks gå miste om. Istället bör de använda dessa vetenskapsbaserade mål för att vägleda en mer holistisk bedömning av portföljens möjligheter till klimatomställning samt respektive färdplan i syfte att bidra till en meningsfull dekarbonisering av hela realekonomin.

I en diversifierad portfölj med flera tillgångar varierar förmågan hos olika tillgångsklasser att bidra till dekarbonisering, och var och en har en annan utgångspunkt, så uppgiften är inte enkel.

När vi talar om nettonollutsläpp och att implementera detta ur ett portföljperspektiv är vår avsikt att förbli fokuserade på att uppnå realekonomisk dekarbonisering och överensstämmelse med Parisavtalet. Vårt åtagande om nettonollutsläpp görs på en övergripande portföljnivå och är inte begränsat till några specifika tillgångsklasser. Vi tittar på huruvida alla olika sektorer och tillgångsklasser sammantaget ger nettonollutsläpp genom kvantitativa och kvalitativa överväganden som dessutom förväntas vidareutvecklas.

Även om investerare kan uppnå portföljdekarbonisering genom att avyttra eller granska tillgångar med höga utsläpp, kan detta inte bidra på något meningsfullt sätt till realekonomisk dekarbonisering. Vidare är det möjligt att optimera portföljer för minskad koldioxidexponering – 20 % till 45 % mindre koldioxidintensiv än riktmärket – samtidigt som man bevarar förhållandet mellan risk och avkastning som en extravinst för att vara på rätt väg mot att uppnå målen.

Dessa är till stor del utsläppsbaserade omviktningar som straffar företag vars profiler kännetecknas av höga utsläpp och som effektivt kan bidra till portföljdekarbonisering. Men för att lyckas med realekonomisk dekarbonisering och åstadkomma en ordnad omställning genom förvaltade diversifierade portföljer krävs en noggrant utformad strategi som handlar om mer än att bara kvantitativt nå nettonollutsläpp.

Vi har ett nära samarbete med våra investeringsförvaltare för att på ett konstruktivt sätt utmana och utforska strategier och nya möjligheter i samband med hantering av klimatrisker. Vi tittar gärna närmare på exempel där företag med för närvarande höga utsläpp också kan ha starka förutsättningar för investeringar som tar hänsyn till klimatfaktorer när de kvalitativt granskar sin omställningsberedskap.

Fossila bränslen liknas ofta vid tobak tills vi förstår att många fossilbränsleintensiva företag faktiskt kan åstadkomma både realekonomisk dekarbonisering och portföljdekarbonisering. Tillgångsägare spelar en privilegierad roll i investeringsvärdekedjan när det gäller att utöva inflytande som kan vara meningsfullt för realekonomins dekarbonisering genom bland annat förespråkande, engagemang och röstning.

Vi tillbringar mycket tid med ledningsgrupper för att förstå sådana tillgångsspecifika vägar för dekarbonisering. Komplicerade koldioxidberäkningar är endast möjliga genom att engagera chefer och bolagsstyrelser. Vi använder denna information för att hjälpa våra kunder med deras investeringsbeslut.

Alla klimatmärkningar är inte hållbara, de måste underkastas samma due diligence med avseende på miljö, socialt ansvar och styrning (Environmental, Social, Governance, ESG). Till exempel är vindkraftsparker bra för dekarbonisering, men försiktighet måste också iakttas för att inte störa flygvägen för migrerande fåglar som är ytterst viktiga för det omgivande ekosystemet. Vi måste undvika att skapa ett andra problem medan vi löser det första. Klimatanalysen bör utvecklas till att systematiskt omfatta faktorer avseende biologisk mångfald samt de sociala effekterna av fysiska risker och omställningsrisker.

Vi bör också lära oss av tidigare ekologiska katastrofer. Som till exempel när dammen i järnmalmsavfallet i Fundão, Brasilien, brast 2015, vilket resulterade i förödande dödsfall, förorenade floder och skadat jordbruk. Koldioxidbindning och -lagring är nya klimatlösningar som vi behöver för att säkerställa säkerheten från läckage innan nya katastrofer inträffar.

Om vi uppnår överensstämmelse med Parisavtalet har vi en bättre chans att skydda portföljer och åstadkomma bättre riskjusterad avkastning. Tillgångsägare kan sätta igång en kedjereaktion genom att ställa rätt frågor längs hela investeringsvärdekedjan och främja realekonomisk dekarbonisering. Snarare än att bara fokusera på siffror och mål kring nettonollutsläpp, är det dags att sätta handling bakom orden om man som investerare vill driva verklig förändring.